Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont
Sofiero slott 4 augusti 2011
Ullevi 7 juni 2014
Första gången jag såg Håkan live var på Scandinavium 2008. Och även fast jag på den tiden var väldigt tystlåten så kunde jag inte styra mina handklappningar och hejda mig från att sjunga med. Var inte så extrem som den främre raden i publiken. Men inte långt ifrån. Ett piano och Sedan håkan som sjunger Nu kan du få mig så lätt var avslutningen. Hela arenan sjunger med. Långt efter det att håkan klivit av Scenen fortsätter publiken sjunga. Ryser när jag tänker på det.
Andra gången var i Helsingborg. Enligt mig den bästa konsertupplevelsen. Fick tårar redan på inledningen Tro och tvivel. En av mina favoritlåtar. Också Kärlek är ett brev skickat tusen gånger spelades. Sommarkvällen var varm och det var en så fin plats, placerad vid slottet i Sofiero. Var sån känsla hela tiden och jag ville inte att det skulle ta slut. Inte Håkan heller verkade det som. Låt efter låt efter låt smetades ut över publiken och vi hoppade sönder våra ben, grät och kramades. Det var nog så vackert både för att jag var där med både bästa vännen och kära syster.
Tredje gången var inte sämre den. Att få stå tillsammans med syster och 69000 andra människor och se Håkan en sommarkväll. Oslagbart. Trots att man var kissenödig genom hela konserten, stått länge i kön och att magen kurrade så blev allt sådär superbra när Håkan kom ut på scenen. Att skrika med i alla låtar till rösten nästan farsvann. Och dessutom höra Veronica Maggio sjunga.
Lycka
